Utveckling…

När har man utvecklas? När jag började med trolleri för ca 18 år sedan kunde jag verkligen känna och se snabba resultat av min träning. Däremot så upplever jag att min utveckling idag ser är annorlunda: kliven är mindre och ibland upplever jag att det står still… Detta kan vara frustrerande. Min teori kring detta är att när man börjar är allting nytt, man från ”0” på skalan. Då blir varje steg tydligt och kännbart. Idag befinner jag mig högre på skalan och skillnaden mellan 19 och 21 kanske inte är lika kännbar.

Hmmm, heller är detta bara en svep skäl att till att inte satsa på att utvecklas? =)  Jag tror att saningen ligger någonstans mitt emellan. De vi säga; utvecklingssteg blir mindre kännbara, men jag är också mer bekväm i mitt material och mina trollerinummer och kanske inte alltid ”pushar” mig att utvecklas.

En sak som tydliggör utveckling är mål. Utan dem blir det svårt att avgöra vad man går åt för riktning. I början av 2012 satt jag upp ett mål: Att jag skulle utveckla en scenshow och skapa något som jag kan stå bakom. Tidigare har min scenshow varit ihop satt av kortare block, nu ville jag skapa en helhet: I veckan har jag haft ett möte med riktigt duktig, trollkarl/uppfinnare; Andreas Sebring som jag kommer att samarbeta med för att nå mitt mål och därigenom utvecklas..

IMG_0440-610x610

Idag hade jag ett trolleri gig på en fin herrgård/slott utanför Linköping det var ca 200 gäster. Mitt uppdrag gick ut på att mingeltrolla till fördrinken. Att mingla till fördrinken kan ibland vara en lite tuffare uppgift, detta för att gästerna kan ha fullt upp att hälsa på varandra och inte riktigt kan fokusera på underhållningen. Beror lite på hur ofta gästerna träffas innan och typ av evenemang. Oftast fungerar det bättre på företagsfesten då personalen ofta har träffas under dagen tidigare. Vill även ”pusha” för att trolleri är en bra ”ice breaker” när man ska få folk att börja prata med varandra, är perfekt exempelvis på kundträffen där man kan behöva ingångar för att få en bra dialog och skratt. Dagens gig var ett 75 års kalas och många gäster hade åkt långväga och inte träffats på länge och många hade svårt att fokusera på underhållning. Min strategi blev att satsa på dem som hade tiden och fokus och inse att avbrott för spontana hälsningar blev ett naturligt inslag.

Apropå utveckling, gick utanför trygghetszonen och körde några nya nummer som känns riktigt bra. (yes!)